Kapitel 2 · Dodge & Burn på förstoringsapparaten
Dodge & burn: Forma ljuset med händerna
I mörkrummet faller ljuset från förstoringsapparaten genom negativet ner på papperet. Den som ville ha en del ljusare höll under tiden något i ljuset – handen, en bit kartong på en tråd – och viftade bort det. Den som behövde göra en del mörkare lät resten av bilden vara täckt och efterexponerade, ofta genom ett hål i kartongen. Varje kopia var en liten koreografi av sekunder och handrörelser.
Den mest kända av dessa koreografier hör till ”Moonrise, Hernandez, New Mexico”: Adams exponerade himlen manuellt för varje enskilt tryck, vilket tog över två minuter per ark – och inget tryck blev exakt likadant som ett annat. (Bilden i sig är ett privatverk och visas därför inte här – men du kan förstå tekniken bakom den på vilket motiv som helst.)
I den digitala världen kallas samma åtgärd: lokal mask. Vår övningsbild är en bild från Grand Canyon från Mural Project – nedtill den mörka kanjonkanten, upptill en molnhimmel som i den platta skanningen nästan blir helt vit.
Steg 1: Läsa in utgångsbilden
Himlen har struktur, men den är för ljus för att göra intryck; molnmassorna smälter samman med diset. Förgrunden är däremot i stort sett korrekt. En global justering skulle förskjuta båda samtidigt – det som krävs är en lokal åtgärd: endast himlen efterexponeras.
Steg 2: Efterexponera himlen
Tryck på + i lagerpanelen, välj ”Mask” och sedan ”Linjär”. Masken ligger som en gradient över bilden: framför den heldragna linjen är den helt täckande, fram till den streckade linjen tonar den mjukt ut till noll. Dra ut den så att den sträcker sig från toppen över himlen och avtar vid horisonten – vinkelreglaget står då på 90°.
Inom masken finns alternativen Ljus, Färg, Kurva, Selektiv och Detaljer tillgängliga. I verktyget ”Ljus”, endast för himlen:
| Reglage | Värde |
|---|---|
| Exponering | −0,95 EV |
| Ljus | −45 |
| Kontrast | +15 |
Knappt ett bländarsteg mindre ljus – samma storleksordning som användes vid efterbelysning på förstoringsapparaten. Molnen får volym, diset ger vika för en tydlig skiktning.
Steg 3: Dagraying och finjustering
Nu kommer motrörelsen: belysning. En andra mask – denna gång ”Radial”, placerad över den solbelysta kanjonväggen – får exponering +0,55 EV och djup +35: Klipporna träder fram ur skuggan, som om handen hade skärmat av dem under exponeringen.
Tillbaka i Bas får helhetsbilden ytterligare stabilitet: Svart −20 förankrar skuggorna i kanjonen, Kontrast +15 förenar förgrund och bakgrund, Högdagrar −25 skyddar molnbanken över kanten från att brännas ut. Båda maskerna förblir därmed oförändrade – och kan justeras när som helst: Till skillnad från vid förstoringsbordet behöver du inte upprepa arbetsgången vid varje utskrift.
Före och efter
Före
Efter
Överexponering och underexponering är samma åtgärd med motsatt effekt – detta kapitel har visat båda. Och om motivets kant inte är rak använder du penseln eller den automatiska motivmasken istället för ”Lineär” – mer om detta i handboken.